Nyhetsvärdering

Mediernas makt påverkar oss

Skolan har ståt i fokus på debatten den gångna veckan. Man har pratat om lärartäthet, lärarbehörighet, elevernas trivsel och att många unga mår dåligt i skolan. Det är inget nytt att den svenska skolan har problem. Man kan inte längre hävda att den svenska skolan är ”världens bästa skola”. Mot denna bakgrund kan man fråga sig, vilken makt har egentligen medierna och om de ger en rättvis bild av verkligheten?

Tidigt i veckan visades i rapport ett inslag om att det finns fler lärare i socialdemokratiska styrda kommuner än på kommuner styrda av högeralliansen. Skillnaden på lärartätheten är från 7 till 12 lärare per hundra elever. Man menar att i kommuner där man har minskat lärartätheten så presterar eleverna mycket sämre i basämnena som engelska, matematik och svenska. Men alla håller inte med om att det är fler lärare som behövs i skolan. I den moderatstyrda Sollentunakommunen utanför Stockholm ligger lärartätheten på riksgenomsnittet, och resultatet är bättre hos eleverna. Enligt rapport så finns det forskning som visar att lärarnas kompetens är viktigare än tätheten om man vill nå högre resultat i skolan.

Ett andra inslag i rapport handlade om att mer än varannan behörig lärare i grundskolan undervisar i ämnen dom inte själva har läst. Man anser att lärare bör ha djupa kunskaper i sina ämnen. Men att under de senaste åren har funnits en tendens att tona ner behovet av kunskap hos lärarna. I stället har den pedagogiska kunskapen lyfts fram, som om det skulle räcka till.

Ett tredje nyhetsinslag från rapport visade att det som krävs för att eleverna ska få bättre betyg är att dem trivs i skolan. Enligt skolministern är lösningen hårdare tag, bättre studiedisciplin och behöriga lärare. Men eleverna själva har en helt annan uppfattning. För eleverna handlar skolan om att träffas och att ha kul. De tycker att man ska ha bra betyg men att skolan handlar också om att formas som social person. Elever som går på skolor som har ett levande föreningsliv lyckas bättre med sina studier, har högre betyg och de flesta pluggar vidare på universitet och högskolor.

Ett fjärde inslag som publicerades i rapport handlade om att många unga mår dåligt och känner stor press i skolan. Trots larmrapporter saknar många skolor personal som ägnar sig åt elevernas hälsa. Det går en kurator på över 800 barn och en skolpsykolog på över 1800 barn i Sverige. I friskolorna ska en psykolog hinna med 3 300 barn. Kritiska röster menar att den här är ett svek mot barnen i skolan.

Slutligen vill jag reflektera kring hur mediernas makt påverkar oss och vilka problem det kan medföra. Jesper Strömbäck doktor i journalistik och forskare vid Mittuniversitetet i Sundsvall hävdar att det finns två sorters makter:

Den första handlar om vad som blir en viktig fråga. Det som rapporteras och som vi uppfattar som viktigt bestäms av medierna. Medierna bestämmer vad som står på dagordningen och vad vi ska prata om i vår vardag. Frågor som inte tas upp av medierna som till exempel svält och krig i Afrika, anses inte vara viktiga och får därför lite eller ingen uppmärksamhet alls i medierna. Denna typ av makt kallas för dagordningsfunktionen.

Den andra typ av makt handlar om hur man uppfattar det medierna rapporterar om personer och händelser Hur medierna beskriver något påverkar hur vi uppfattar det. Om medierna beskriver skolan som en plats med mycket problem, så tror vi att det är så. Men om medierna beskriver istället skolan som en positiv och trygg plats, så får vi mediekonsumenter också den bilden. Strömbäck kallar det för gestaltningsmakten.

Problemet, som Strömbäck ser det, är att medierna förmedlar oss en bild av verkligheten som är mycket mer tillspetsad. Medierna ger oss en uppfattning om att världen är svart och vit och mer konfliktfyll än vad den egentligen är.